avatar-orange-smaller-200
Ë
By Daniel Smirnov-Lindblom • November 7, 2018

Varför räknar vi inte resultat inom fotbollen fram till 13 års ålder?

Under 2015 beslutade Svff att inga seriesegrare ska utnämnas innan det året barnen fyller 13 år. Det har skapat reaktioner på fler olika håll, det har pratats positivt och negativt om detta. Vi skriver egentligen inte denna artikel för att ta ställning för eller emot de olika sidorna. Vi skriver den för att ta ställning kring varför beslutet togs och intentionerna bakom.

 Jag tror att de flesta kan känna igen situationer där föräldrar på sidlinjen i svensk ungdomsfotboll, såväl i de allra yngsta åldrarna som i de lite äldre åldrarna skriker olämpliga kommentarer till både barn som domare. Kommentarerna landar oftast i att någon borde gjort på ett annat sätt, med massor av olika verbala uttryck för att betona det. Tävlingshets har upplevts under en lång period, en tävlingshets som både sårar unga idrottare, men även sållar bort barn från fotboll innan de ens fyllt 12 år. När en tioåring blir pressad att göra 2 mål varje match finns en stor chans att han i längden tappar glädjen till sporten. Det är så viktigt att komma ihåg att många små barns första anledning till att börja utöva fotboll är att det är roligt. Vi på Happy Index har en stark åsikt om att fotbollen, såväl som andra idrotter är till för att så många som möjligt, så länge som möjligt ska utöva idrott med glädje.

 Denna regel har gällt sedan den första januari 2017. Beslutet togs i slutet av år 2015.

“- Det är väl allmänt känt att det finns tävlingshets bland barnidrotten bör man minimera. De som jobbar med våra riktlinjer för barn- och ungdomsfotbollen har jobbat mot det här i flera år”, säger Karl-Erik Nilsson, bas på Svenska Fotbollsförbundet. Läs här!

 Ett år gick emellan det att beslutet togs, och att regeln började verka. Det säger en del om att det var ett känsligt och stort beslut att ta.

 På andra sidan av de som fattade detta beslut står det säkerligen elittänkande fotbolls-vurmare som tycker att denna regel är trams, tar bort tävlingsmomentet och gör att vi daltar med de unga killar och tjejer som någon gång i framtiden ska bli elitspelare. Det finns även de som står på samma sida som inte är lika övertygade om elittänket, men däremot håller med om att tävlingsmomentet är det som många spelar för och att momenten där ungdomarna ställs inför motgång skjuts upp och därmed gör det svårare för ungdomar att hantera det i äldre åldrar.

 Patrik Ekwall, välkänd sportjournalist behandlar även han ämnet i en debattartikel Läs här!. Han tryckte bland annat på att det är de föräldrar som står på sidan av planen och bidrar med hets, som är det stora problemet. Han anser att regeln straffar barnen, när det istället är föräldrar som bör straffas för sitt beteende.

 Det finns även de som hävdar att föräldrarna borde förbjudas från matcher helt och hållet, om de inte kan bete sig på sidlinjen. Detta för att barnen skulle utsättas för mindre hets och fortfarande kunna räkna antal gjorda mål.

 På andra sidan står SVFF och Riksidrottsförbundet som är beslutshavarna, fast vid att tävlingsmomentet ska finnas kvar inom ungdomsfotbollen, men i annan form. De hävdar att barn alltid kommer tävla mot sig själva, och mot andra spelare i form av de utmaningarna de ställs inför varje gång de spelar fotboll. Anders Wahlström, ansvarig för barn- och ungdomsfrågor på Riksidrottsförbundet säger såhär:

Jo absolut. Många barn älskar att tävla och det ska de fortsätta att göra. Utövarna kommer att få tävlingsbehovet tillfredsställt i samband med varje tävling där de får utmana sig själva och kämpa för att göra sin bästa prestation. Själva tävlingsmomentet ska finnas kvar men det är hur vi använder tävlingsmomentet som behöver förändras.” Läs här!

 Ett svar som tyder på att de inte vill radera det som ses som ett tävlingsmoment, men inte räkna antal mål eller tävla i form av resultat. Detta beslut togs alltså i grunden för att ta bort press, stress och hets från ungdomsfotbollen.

Två sidor som står emot varandra, men någonstans kan vi landa i att den sidan som tagit beslutet har tagit sitt beslut för att de tycker att de värnar om barnens bästa.

 I en debattartikel skriven av Klas Östberg och Tobias Östberg, idrottsläkare och journalist berör de ämnet elitsatsningar. De står på samma sida som SVFF och menar att vi har för många ungdomar som ser tillbaka på en idrottskarriär redan när de fyllt 12 år. För mycket stress och press leder till att ungdomar lägger av tidigt med sin idrott, samtidigt som vi ser att det är möjligt för idrottare att hålla igång på hög nivå fram tills de nästan är 40 år, eller till och med över. Läs här!

 Två sidor, som båda hävdar sig ha rätt åsikt och lösning i frågan. Vem har rätt och vem har fel?

 Det finns förståeliga argument från de båda sidorna. Visst är det ett rationellt tankesätt att barn som idrottar får en kick av tävlingsmomentet, och att det inte är deras fel att det skapas hets kring deras idrott. Och nej, det är inte de som ska hållas ansvariga för det. Inte alls. Visst kan vi ha förståelse för de som antar att detta kan leda till ett daltande, och en chock när barnen sedan ställs inför förlust och vinst i äldre åldrar. Men är det att räkna resultat som gör att barn lär sig hantera motgångar eller ej? De som anser att föräldrar istället ska förbjudas från arenor för att lösa problemet har absolut en rättvis tanke, men troligtvis en helt omöjlig sak att genomföra i praktiken. Dessutom skulle troligtvis föräldrar som beter sig hetsigt vid planen fortsätta med liknande beteende och kommentarer när de skjutsar hem sitt barn i bilen på vägen hem.

 På andra sidan, står beslutshavarna fast vid att barn fortfarande får lära sig att hantera motgångar i match och träning, utan att räkna resultat. En tränare eller ledare kan ju givetvis fortfarande utsätta barn för tävlingsmoment som strävar mot en långsiktig utveckling, och inte kortsiktiga resultat. Deras största anledning till att införa regeln är för att ta bort resultatpress från unga barn, och få de att anta andra utmaningar, med mindre krav. Detta för att barnen först och främst ska ha roligt, vilket i förlängningen förväntas till att fler barn spelar fotboll i högre åldrar.

 Vi anser att beslutet om att införa regeln togs för barnens bästa. Det sänker möjligheterna för föräldrar att stå på sidan och hetsa om resultat. Tränares möjligheter att pressa och hetsa om resultat i matcher reduceras, och de får ett större incitament till att istället fokusera på individens långsiktiga utveckling. Grunden bakom detta beslut var alltså att minska hetsen om resultat för unga barn som spelar fotboll, och istället försöka komma åt tävlingsmoment mer fokuserat åt den långsiktiga utvecklingen. Tävlingsmoment som barnen utsätts för i match och träning oavsett om man räknar resultat. Beslutet togs även för att barnen skulle ha roligare och för att så många som möjligt ska spela fotboll, så länge som möjligt. Vi förstår att det alltid finns två sidor av ett mynt, och vi förstår argumenten från båda hållen. Ideerna bakom beslutet som togs står däremot för samma värderingar och mål som vi har, och därför ställer vi på Happy Index oss helt och hållet bakom anledningen till att beslutet togs.

Vill du veta mer?