avatar-orange-smaller-200
Ë
By Daniel Smirnov-Lindblom • December 10, 2018

Föräldrahets Vi försöker reda ut de olika ståndpunkterna som finns inom idrotten.

I denna artikel avhandlar vi ämnet föräldrahets. Alltså föräldrar som på olika sätt pressar sina barn inom idrotten. Vi använder oss av egen kunskap, men har även tagit mycket material från en enkätundersökning gjord av SVT. I undersökningen ger 770 ungdomstränare sin syn på hur föräldrar påverkar idrottsklimatet för barnen. Vi använder oss även av citat från idrottspsykolog Johan Fallby och diskussion med Elin Borg.

Föräldrahets - varför?

Hur kommer det sig att det finns föräldrar som anser att ett mål eller två är det viktigaste som finns när deras barn spelar fotboll? Varför ropas det hetsiga, icke uppmuntrande kommentarer till barnen och domaren under match? Det hetsas om vinsten, det poängteras att barnen borde göra på ett sätt som gör att de vinner den matchen där och då. Det finns det ofta ett tonläge som barnen upplever som stressande och ibland till och med läskigt.

Faktum är att av 770 tränare svarade 20 % att det är mycket eller ganska ovanligt att de upplever att föräldrar sätter för hård press på sina barn. Tränarenkät

Vad leder det till?

Det som också sker med resultathets är att man uppmuntrar till kortsiktig lösning, kortsiktig utveckling.

Kom ihåg att barnen inte är proffs, de har inte bonusar eller löner som hänger på om de vinner eller förlorar. Inte tränarna heller! När Pep Guardiola (tränare i Man City) sätter regler som hans spelare ska följa, och de bryter mot de - kan han straffa de. Det är deras jobb att följa regler och vinna matcher. Barnen jobbar inte med det här! De ska utvecklas och bygga såväl sportslig som karakteristisk och social utveckling.

Spelet och barnens utveckling

Ett resultatbaserat spel i unga åldrar, där lag uppmuntras att spela pragmatiskt (exempelvis utnyttja en snabb och tidigt fysiskt utvecklad anfallare) gynnar säkert lagets resultat i matcher, men knappast alla andra spelare i laget och deras utveckling i det långa loppet. Tänk också på att vi inte ens räknar resultat fram till 13 års ålder i ungdomsfotboll. I unga åldrar bör alla spelare uppmuntras att vara aktiva i alla olika spelmoment, få mycket bolltouch, och anfalla och försvara som en enhet. Det är ju för att det inte handlar om att vinna, det handlar om att utveckla.

Sen förstår ju jag att alla inte kan spela totalfotboll med possession och bolltouch på alla spelare i alla anfall, och det här inlägget ska inte handla om taktik i ungdomslag. Alla kan inte spela på samma sätt, och snabba spelare kommer alltid springa ifrån andra i ungdomsfotboll. Det alla som är involverade i ungdomslag däremot kan bidra med är uppmuntran till “rätt” saker. Stöd vid motgång, hyllning vid medgång - god ton i alla lägen! Barn stärks aldrig av hets från sidan. Barn stärks av positiv förstärkning.

Dock bör man alltid tänka på vad man förstärker.

Vår samarbetspartner, idrottspsykolog Elin Borg säger såhär:

Att som idrottsförälder, och även som ledare, bör man poängtera att det är den långsiktiga utvecklingen som är det viktiga. Även om det är roligt att vinna matcher och tävlingar så är det inte det som är det viktiga på lång sikt, utan att de blir bättre på sin idrott. Sträva efter att skapa en kultur i ditt lag, eller din förening, där det är fokus på beteenden som gynnar barnen på lång sikt. Barnen kommer att göra som du gör, inte som du säger att de ska göra. Så om du som förälder/ledare börjar bete dig i enlighet med att det är barnens långsiktiga utveckling, och att de tycker idrottandet är roligt, kommer barnen med stor sannolikhet ta efter det du gör och säger, och kanske till och med hur de ser på sitt idrottande. Detta är en mycket viktig del för både föräldrar och ledare att sträva efter.

Elin Borg, idrottspsykolog.

Föräldrar är väldigt viktiga

När barn börjar spela fotboll i unga åldrar är det allra vanligast att de närmast anhöriga är deras föräldrar. Det är de som får höra hur barnen har det på träningar, det är de som någonstans sätter tonen för hur deras barn ser på sin idrott. Vilka frågor ställer föräldrar efter träning och match? Vilka krav kommer hemifrån? Dessa är mycket viktiga aspekter för att ge barn trygghet och glädje i sin idrott.

Av 770 ledare svarade 28 % att föräldrarnas engagemang är mycket viktigt för barnens utveckling, och ytterligare 52 % svarade att föräldrarnas engagemang är ganska viktigt för barnens utveckling. Tränarenkät Det betyder att det finns otroligt mycket värde i föräldrars roller, det går inte att blunda för överhuvudtaget.

SVT gjorde även en annan undersökning, där de frågade några barn om hur de tycker att föräldrar ska bete sig på sidan.

Barnen menar att föräldrar inte ska skrika och stressa barnen. De påpekade också att de inte vill att föräldrarna ska ropa instruktioner från sidan, utan de tycker att det helt och hållet är tränarens uppgift.

”Om man blir stöttad får man bra feedback, man tar upp det man har gjort bra. Men om man blir pressad, då försöker de bara få en att göra fler saker, och man kanske känner att man inte duger som man är,” säger Hedda Moberg, 10 år. Barnen berättar

Samtalsklimat

En förälder bör fundera över vilka frågor den ställer till sitt barn. Om en förälder alltid frågar vad resultatet blev i matchen eller om barnet gjorde mål på matchen eller träningen - skapar man ett visst samtalsklimat. I det fallet blir det ett samtalsklimat som grundar sig i en resultathets. Om ett barn bara får frågor om resultat kommer hen troligtvis att tro att det är det viktigaste i deras idrottande, eller åtminstone känna en press. Alla fungerar olika, vissa barn kanske triggas till att vilja utvecklas mer om de får frågor om resultat. Det hör dock inte till vanligheterna. Barn börjar idrotta för att de tycker att det är kul, och för att känna samhörighet till en grupp.

Prata gärna med ditt barn kring varför de håller på med sin idrott. Det kan faktiskt vara så att ni har helt olika tankar om frågan. Låt de styra samtalsämnet när det gäller deras idrottande - om de vill prata om resultat och hur mycket de älskar att vinna, låt de göra det, men poängtera att vinna inte är det viktigaste. Vill de bara prata om hur de utvecklas, låt de göra det. Prata med barnet om det hen tycker är viktigt, inte det du tycker är viktigt.

Du som förälder bör inte hetsa och styra konversationen för mycket, det sätter enbart press på ditt barn. Du är till för att uppmuntra, pusha och peppa!

Samarbetet mellan föräldrar, barn och ledare?

Jag tror att det finns hundratals olika lösningar om du frågar olika människor om den här frågan. Jag tror att det i sig beror på att det finns lite för mycket konflikter som ligger och puttrar i det tysta.

Det finns exempelvis en åsikt om att föräldrar i ungdomsidrott är en belastning för både barn och tränare. I enkätundersökning av SVT's Tränarenkät svarade nästan hälften av landets ledare ansåg att föräldrarnas press på barnen är för hård. Det finns alltså väldigt många tränare som inte uppskattar föräldrarnas beteende vid sidan av planen. Hur löser man det? Ska tränare vara missnöjda, men strunta i att säga till? Ska föräldrar inte rannsaka sina egna beteenden och fortsätta att göra så som de tror är bäst? Vi tror på samarbete. Det måste skapas förståelse från båda sidor, en förståelse som sen bör utvecklas i samarbete. 

Hur hjälper man föräldrar från föreningshåll?

Från föreningshåll kan man hjälpa föräldrar att få en större förståelse för vad som är viktigt att berömma med positiv förstärkning på träning och match. Barn uppskattar peppande och uppmuntrande ord, inte skrik och instruktioner från föräldrar från sidan om hur de ska spela. De behöver också veta om hur rollfördelningen fungerar, för att inte bli förvirrade eller ledsna. Både barnen och föräldrarna behöver vara på det klara i rollfördelningen. Men det handlar i alla lägen främst om barnen. Det är därför vuxna verkar i föreningar.

 Johan Fallby, idrottspsykolog som för närvarande arbetar som rådgivare åt det svenska fotbollslaget Örebro SK, säger såhär:

Jag tycker att det är upp till varje förening. Föreningens uppgift är att förtydliga rollerna som finns i idrottsmiljön. Föreningen har en roll, tränarna och ledarna har en roll, föräldrarna har en roll, barnen och ungdomarna har roller också. Ju tydligare de här rollerna blir desto mer kan man involvera dem, då vet man var gränserna går, vad man ska göra och vad man inte ska göra. Då får man ett så kallat matchat stöd.Läs hela artikeln

Våga och orka kommunicera!

Jag tror att det är lätt som tränare att bli irriterad på föräldrar på sidan. Jag tror också att det är en vanlig reaktion att inte säga till om man inte uppskattar deras beteenden på sidan, man kanske inte har modet eller orken. Om en tränare istället för att bli irriterad på gapande föräldrar, tillsammans med sin förening tar fram en plan om hur de kan kommunicera ut vilket beteende de vill ha på sidan, skapar det troligtvis en större förståelse sidorna emellan. Om planen däremot redan finns är det föreningens anställdas ansvar att informera om den, att vara tydliga med vad som gäller!

Med det sagt ska givetvis inte hetsiga, olämpliga kommentarer från sidan accepteras när ungdomar spelar fotboll. Det bör rapporteras till ansvarig för förening, men därefter behöver man ta flera steg. Om man stannar vid irritation är det svårt att ta steg framåt.

Berätta via utskick vad barnen har tränat på, uppmuntra positiv förstärkning i de momenten! Fokusera mer på spelmoment och mindre på att vinna. Det viktigaste för att det ska fungera är en vänlig transparens mellan förening, ledare, föräldrar och barn. Det bör vara ett team, inte fyra stycken olika. Fotbollsföräldrar är som tidigare nämnt otroligt viktiga för barnen. De har ett stort ansvar och ska ses som en tillgång, istället för en börda. Utbilda föräldrarna, för de kommer finnas i verksamheten och de bör även finnas i verksamheten.

Vi önskar givetvis att ledare alltid har föreningens fulla stöd i denna fråga. I så fall kommer tränaren kunna gå fram och säga till om hen är missnöjd med föräldrarnas beteende, och kommer alltid få stöd från föreningen vid eventuella mothugg.

Enkäter med Happy Index - det enkla sättet att få feedback

Hur ska barn och ledare i föreningar kunna berätta om de känner sig missnöjda med föräldrars agerande på match och träning? Kommer de att yttra sig varje gång de känner att något inte stämmer. Vi uppskattar SVT:s tränarenkät fantastiskt mycket, och för att ge den övergripande bilden av hur det faktiskt ser ut var den klockren. Men en enkät en gång per år, ger enbart en ögonblicksbild över stunden då, och om det ger någon effekt kommer den vara kortsiktig. Tränare och barn kan inte förväntas svara på stora, övergripande frågor om föräldrarnas påverkan på deras idrottsklimat varje dag, men de bör absolut regelbundet kunna få yttra hur de mår. Med Happy Index är det möjligt. Du som tränare, eller exempelvis värdegrundsansvarig kan följa spelare och ledares välmående genom att de regelbundet svarar på en fråga om hur de mår genom att välja en av sju smileys som svarsalternativ. Det ska skapa en förståelse för hur de olika parterna känner sig, och förhoppningsvis även binda ihop en förståelse exempelvis mellan tränare och föräldrar.

Kom ihåg att en press från sidan eller från hemåt om att vara bäst och nå resultat i unga åldrar inte skapar glada barn. Barnen vill ha uppmuntrande ord och pepp från sidan, där ligger föräldrarnas roll om ingen har sagt något annat. Från föreningshåll måste det finnas tydlighet för att inkludera, och rollfördela men även mod för att säga ifrån när det behövs. Vi vill ha fler ungdomar som idrottar längre, inte perfekta 12-åringar i små klungor utan någon nivå däremellan.

 

Happy Index är gratis för föreningen genom sponsorskap  - kom igång med undersökningar i din förening här!

 

 

Vill du veta mer?